Hur svårt ska de vara åh hantera sina känslor och döva dom för att slippa all blomstring ?? Dag som natt så finns du i mina tankar och jag saknar dig extremt mkt men vet inerstinne att de inte är någon ide att ha förhoppningar om att de ska bli vi två igen.. När de var vi så var den bästa upplevelsen att veta om att du fanns nära mig och jag somnade bredvid dig och vaknade alltid upp att du låg där bredvid mig och vissa nätter så kunde jag vakna upp av att du låg och pratade i sömnen . Kvällarna då du var ute och roade dig med dina vänner så kom du alltid hem även vad kl var på dygnet åh du väckte mig nästan varje gång och förklarade hur mkt du tyckte om mig och la dig åh höll om mig :) Minns natten då jag vaknade upp och hade så jävla ont och när jag väckte dig för att jag var tvungen åh åka in till sjukhuset åh du gick upp kl ca4-5 bara för att följa med mig så jag slapp vara ensam du stod ut med att se mig lida ;( ..

Bar på en rädsla av att förlora dig och till slut efter allt så gjorde jag det och jag önskar att kunna radera all negativa saker som uppstod och att de aldrig blev så fel. ;(

( att skriva av sig är rätt skönt så inte allt svämmar över helt )


Du kommer alltid ha en del i mitt hjärta går liksom inte att radera <3
S-D-J-Ä-D <3